Hejsan, lilla samhället.

Hejsan, lilla samhället

 

När jag var liten fick jag inte gå från bordet förens jag hade ätit upp

Jag skulle gå och lägga mig fast jag inte var trött

Jag skulle helst sitta stilla på en stol

Inte låta speciellt mycket alls

 

Nu, lilla samhället

Är jag vuxen

 

Och ska helt plötsligt inte äta någonting alls

Jag får aldrig sova

fast det egentligen är det enda jag vill

Nu ska jag göra min röst hörd

Synas mest hela tiden

För det har du sagt, lilla samhället

 

Du som kan svara på så mycket

 

Du säger åt mig att vara unik

Samtidigt som jag ska vara dig till lags

Samtidigt som jag ska passa in

 

Du skickar människor till månen

Istället för att rädda en flicka som svälter

Du skövlar regnskog för att hitta nya mediciner

Och klagar sedan på överbefolkning

Du skapar kraftfulla vapen

för att i slutändan utplåna dig själv

 

Du, lilla samhället

Borde inte få säga mycket alls

 

Kommentarer
Postat av: Katja

Vilken fin dikt.

2013-03-05 @ 12:39:07
URL: http://cykelkatten.blogspot.se/
Postat av: Clara

Det här kan va den finaste dikt jag läst, prickar så rätt! Du är sjukt duktig på o skriva må jag säga.

2013-11-07 @ 20:48:12
URL: http://elskaclara.devote.se
Postat av: Clara igen

Får man dela på min blogg kanske?? hah

Svar: Tack snälla du! Det får man absolut :)
Jonna Fyhr

2013-11-07 @ 20:49:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0