Hejsan, lilla samhället.
Hejsan, lilla samhället
När jag var liten fick jag inte gå från bordet förens jag hade ätit upp
Jag skulle gå och lägga mig fast jag inte var trött
Jag skulle helst sitta stilla på en stol
Inte låta speciellt mycket alls
Nu, lilla samhället
Är jag vuxen
Och ska helt plötsligt inte äta någonting alls
Jag får aldrig sova
fast det egentligen är det enda jag vill
Nu ska jag göra min röst hörd
Synas mest hela tiden
För det har du sagt, lilla samhället
Du som kan svara på så mycket
Du säger åt mig att vara unik
Samtidigt som jag ska vara dig till lags
Samtidigt som jag ska passa in
Du skickar människor till månen
Istället för att rädda en flicka som svälter
Du skövlar regnskog för att hitta nya mediciner
Och klagar sedan på överbefolkning
Du skapar kraftfulla vapen
för att i slutändan utplåna dig själv
Du, lilla samhället
Borde inte få säga mycket alls
Vilken fin dikt.
Det här kan va den finaste dikt jag läst, prickar så rätt! Du är sjukt duktig på o skriva må jag säga.
Får man dela på min blogg kanske?? hah