Kappan.
Jag som på senare år diagnotiserat mig själv som jackoman insåg för ett antal månader sedan att så inte alls är fallet. Jag är en kappoman. Utan dess like. Kan inte sluta. VILL FAN INTE SLUTA. Senast i Stockholm för bara någon veckor sedan kom ytterligare en älsking in i familjen och möjligtvis kan det vara som så att just denna är lite av en mamma till de andra eftersom jag fortfarande är så fullkomligt omåttligt förälskad i den. Nu får det gärna bli kallt på riktigt. Är så redo så ni anar inte.
Kommentarer
Trackback
