Om sju stycken tonåringar med en framtid framför sina fötter.
Fyra par skor och två flickor gick genom staden. I händerna höll dem en varsin vit papperpåse med gott innehåll samt en pappersmugg fylld till bredden med kaffe och mjölk. En av dem hette Chanell och den andre Lykke. Ett höstigt Gbgregn föll över dem så de fick lov att småspringa lite, för att inte bli alldeles genomblöta. De var på väg till stadens bibliotek för att tillsammans med några andra vänner läsa på inför provet på fredag. Fast egentligen visste alla att det var det sista de skulle göra. Förvåning om någon ens fick upp böckerna ur väskan. Den här tisdagen skulle nog bli som alla andra tisdagar på stadens bibliotek. Chanell och Lykke sprang försiktigt upp för den lilla stentrappan som ledde upp till huvudingången. När de kommit innanför dörren skrattade de åt varandras blöta frisyrer och skakade av de glasklara dropparna från deras kläder. Sedan gick de upp för alla trappor mot det runda bordet där de alltid satt. Det som var lite undangömt för alla andra som spatserade mellan bokhyllorna. Längst upp i hörnet, under ett stort fönster satt fyra stycken pojkar och en flicka. De hälsade glatt när Chanell och Lykke anslöt sig till bordet. Deras vita papperspåsar var redan uppackade och muggarna halvt urdruckna. De fyra pojkarna kallades William, Felipe, Malte och Daniel. Flickan som också satt vid bordet hette Felicia. Alla sju hade hamnat i samma klass på gymnasiet och gick nu i andra ring. De var väl som tonåringar är mest. Morgontrötta, oekonomiska, förvirrade, bittra, längtansfulla, lyckliga. Gick i skolan på vardagarna och festade på helgerna. Alla förutom Malte som var idrottare på elitnivå förstås.
Utåt sätt såg hopplocket av människor kring det runda bordet väldigt lyckliga ut. De skrattade och skojade. De var vackra och unga. Ett sådant där gäng som de flesta andra ville vara en del av. Som ett pussel ungefär. Alla var en egen pusselbit med egna kanter och vinklar. Ingen var den andra lik. Men när man satte ihop alla bitar på rätt sätt bildades ändå en vacker bild som bara gick att få fram om alla bitar var på sin plats. Ett sådant gäng var Chanell, Lykke, William, Felipe, Malte, Daniel och Felicia.
Men om man tittade ännu närmare kunde man ibland ana Lykkes hand på Felipes lår under bordet när de trodde att ingen skulle se. Om man lyssnade riktigt noga förstod man att William var den som var allra smartast och om man var riktigt vaksam förstod man att Chanells mellanmål inte hade stannat länge i hennes magsäck. Hon gick ofta på toaletten efter måltiderna och kom alltid tillbaka med ett tuggummi i munnen.
När de satt där, på tisdagseftermiddagarna, pratade de sällan om timmarna i skolan eller om konstiga människor runt omkring dem. Nej, oftast pratade de bara om framtiden. Om drömmar, planer och funderingar. Hittills hade de kommit fram till att Daniel skulle bli pilot och köra dem till olika semesterorter gratis när de skulle ut och resa. Felicia insisterade på att flytta till Malmö och gifta sig rikt. Felipe skulle ta patent på sin uppfinning. Lykke och Malte ville tågluffa. Bara sådant som var fint och möjligt. För möjligt, det var allting inne på biblioteket kring det runda bordet längst upp under det stora fönstret. I alla fall för sju stycken tonåringar med en framtid framför sina fötter.
