Sådant händer ju inte dig.

Du kliver av bussen som tagit dig från stan och en trevlig kväll med dina väninnor. Ni har gått på restaurang och firat en av er som fyllt 21 år. Kvällen har varit lyckad med en massa skratt och konversationer om era helt vanliga och alldagliga liv.  Du är glad över att just dem är dina väninnor. Du kliver av bussen med ett leende på dina läppar.

 

Du stoppar dina hörlurar i öronen och slår på Erik Hassles ”Hurtful” och nynnar med. Det är din favoritlåt, just för att den alltid får dig att tänka till. Just nu kommer du att tänka på bråket du hade med din bror och bestämmer dig för att be om ursäkt så fort han vaknar imorgon bitti. Sådant trams ska man inte hålla på med.

 

Klackarna trippar mot asfalten och du drar jackan tätare om kroppen. Det börjar bli kallt nu. Det märker du när du passerar en lyckstople och i skenet ser hur vit ånga stiger ur din mun efter varje andetag. Denna brutala vinter som snart invaderar landet med lika mycket buller och bång som varje år. Du nynnar vidare.

 

Vid kröken står en man. Han har luvan uppdragen och ser dig gå in mot industriområdet som ligger precis innan radhusen. Han har blåa ögon, blont hår, en mun och två öron. Han har jeans och munkjacka på sig. Ser ut som vem som helst. Som en helt vanlig man. Men det är ingen vanlig man. Den här mannen tycker om att ha andra människor i sin ägo. Han gillar att ha kontroll. Makt. Hemma hos mannen finns en källare där det endast finns en madrass slängd i ett hörn på golvet. I ett av avloppsrören som klättrar längs väggen hänger ett par handklovar.

 

Du vänder dig om några gånger för att se till att ingen går efter dig. För du har ju sett på Beck. Du vet ju vad som kan hända. Vad mamma fortfarande har mardrömmar om fast du inte bott hemma på över två år. Men ingen går där bakom. Inte en enda själ, och du skrattar tyst åt dig själv för din löjliga ängslighet. Sådant händer ju inte dig. Du höjer volymen och trycker på repeat.

 

Du hör inte när en bil rullar upp bredvid dig och alldeles för sent märker du strålkastarna som dansar på marken kring dina ben. Du hinner dra ur ena hörluren innan en utav dörrarna flyger upp och en man tar tag i din midja och drar in dig. Du blir så överrumplad att du först inte gör något motstånd men när det sakta går upp för dig vad det är som håller på att hända börjar du kämpa emot. Du sparkas, slåss, klöser och fäktar vilt med armar och ben runt omkring dig. Men han är för stark. Det bränner i strupen när du skriker efter hjälp. Vem som helst. Du skriker så högt att rösten bryts. Ingen hör. För ingen är där.

 

Han får in dig i bilen. Trycker ner dig på rygg. Händer överallt. Inga byxor. Inga trosor. En hand för munnen. Ingen luft.

 

Svart.      


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0