https://www.youtube.com/watch?v=8EhnYVWVGlg
Igår vid lunch tog jag och Johanna tåget till Stockholm. Emma som slutade skolan lite senare kom med tåget efter. Det var dags för det vi väntat på sedan i höstas. James Arthur på Fryshuset.
Jag hade på mig den blåa kappan från den där framgooglade sidan och mammas svindyra kostymbyxor. Det regnade som bekant HELA dagen i Stockholm och då snackar vi inte duggregn utan riktigt drygt snöslaskregn.
Efter några timmar på stan/ärende var det dags att få något i magarna. Efter många om och men hamnade vi på Friday's.
Jag tog vegetarisk quesadillas som var helt okej gott. Hittade dessutom en öl som jag tyckte riktigt mycket om. Vi pratade om det absurda i att vi snart blir sambos och dessutom lämnar landet. Helt jävla galet egentligen.
Sen SEN tog vi tunnelbanan mot Fryshuset. Johanna var så nervös (?) att hon mådde illa. Förstår ni då hur mycket fangirl det finns i henne när det kommer till den här mannen?
Efter att ha stått i kö i regnet och hängt av oss jackorna delade vi på ytterligare en öl och började nynna på favoritlåtar, ta instagrambilder och bara allmänt peppa sönder.
Sen JÄVLAR gick han på. Och alltså. Jag har varit på en del konserter genom mina 18 år och jag har tamejfan aldrig någonsin upplevt något som liknar det här. Jag har aldrig sett en människa vara på så rätt plats som den här mannen var igår. Som han älskar det han gör. Det faktum att det var en relativt liten lokal vilket minskade avståndet mellan scenen och publiken gjorde dessutom så himla mycket. Helvete vilken atmosfär. Gåshud, gåshud, gåshud.
Johanna, vars livsmål är att föda James Arthurs barn, hanterade det hela ganska bra.
Fantastiska jävla människa. För er som inte vet vem han är så vann han brittiska The X Factor 2012. Om ni vill höra en liten del av det vi fick uppleva igår så kan ni kopiera rubriken osv.
Så här ser Nordström, Hansson och Fyhr ut i total eufori. När han körde Is it love? som extranummer och fullkomligt gick loss på gitarren och allt kändes som en film bröt jag ihop jag med. Jag som inte ens har särskilt lätt för att gråta? När konserten var slut tog vi oss tillbaka till centralstationen för att vänta in Emmas syster Ida som lovat oss sovplats. Där blåstes det upp luftmadrasser och erbjöds fotmassage eftersom våra trampdynor inte alls mådde särskilt bra vid den tidpunkten. Hos Ida alltså, inte på centralstationen...
Imorse köpte vi med oss frukost och tog tåget tillbaka till Västerås.
Det var inte optimalt att somna 02.30 och gå upp 07.30. Dokumenterat ovan.
Att åka tåg måste ju höra till det mest avslappnande en människa kan göra.
När jag kom hem börjades det fixas inför en vernissage. Men det tar vi en annan gång.
Kommentarer
Trackback
