Roman
Utdrag:
Ibland vällde något upp inom henne. Det var som en vind som hejdlöst virvlade runt mellan hennes mage och bröstkorg. Hon definierade det som ångest. Ångest eller en längtan till något som hon inte visste vad det var.
Som vanligt fick det henne för en sekund ur balans.
Rubbade hennes tillvaro.
Sedan rätade hon på bröstet igen. Kvävde impulsen att ringa Lykke. Velade för ett ögonblick. Knappade sedan in ett enkelt meddelande.
Kan jag ringa?
Hon ville prata med någon. Bara prata. Scenariot var redan klart. Hon skulle säga: nu är det jobbigt igen och Lykke skulle tålmodigt slå sig ned på andra sidan luren och svara: på vilket sätt den här gången?
En vibration kändes genom bordet och mobilskärmen lystes upp.
Ja, ring nu isf
Hedvig bet sig på tumnageln. Spelade upp det eventuella samtalet i huvudet. Sedan svarade hon:
Det är lugnt, det löste sig
För det spelar ingen roll hur mycket man grubblar, ältar och förklarar. Man kan inte prata om allt. Det går inte att prata om allt. Det finns gränser som inte borde passeras.
Och oavsett om det är någon som skulle vilja förstå så finns det ingen som någonsin skulle kunna förstå för hur i helvete skulle någon kunna förstå något sådant.
