I den finare delen av stan

 
Isabelle har köpt ett nytt kamerahus och behövde experimenter. Då får man liksom finna sig i att stå modell. Vi hann även med en kaffe och konstaterade att ingen tid någonsin räcker till för allt det vi vill säga till varandra. Ganska häftigt ändå. Med tanke på att vi bara var mer eller mindre bekanta för ett halvår sedan.  
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0