Så vi kände alla pilsnergubbar i stan.
Jag har inte gift mig med en spanjor och rymt till andra sidan jordklotet eller hamnat i koma eller något annat dramatiskt som några utav er möjligen kan ha fantiserat ihop. Jag har bara tagit lite ledigt. Och jobbat en del. Eller ganska mycket kanske. Ok, väldigt mycket. Idag har jag dock förmånen att vara helt ledig, från morgon till kväll, vilket skulle kunna jämföras med att ta av sig bh:n efter en väldigt lång dag. Typ den befrielsen. Men nu ska vi inte låta allt för negativa här, nej, för jag gillar ju mitt jobb...Speciellt den dagen i månaden då kontot får lite påökning. Det är ju himla mysigt alltså.
Hur som helst så passar jag på att läsa om min mormor i VLT (ingen i släkten hade en jävla aning om att hon gått och blivit intervjuad av länstidningen) så här efter en nära-döden-upplevelse (synonymt med löprundan jag försökte mig på med fader min) och en dusch i min alldeles egna takt. I övrigt tänkte jag ägna mig åt att läsa noveller. Ha en bra tisdag, kompisar!
Jag kan inte säga vart det ska sluta men jag vet var det börjar.
Twitter: Dåtida vänner och framtida vänner - fuck off för ni kommer aldrig slå de jag har nu.
För jag läser mellan raderna.
Här bor en tjej som älskar kost och träning. Som inte skulle kunna leva utan god mat och stora bakverk. Här bor en tjej som nästan bara läser kvinnliga författare utan att ens notera det. Som inte är särsklit förtjust i fantasy om det inte finns en liten gnutta realism i det då chansen att det kan finnas något annat, något större, långt där ute fortfarande är vid liv. Här bor en tjej som föredrar svår och smärtsamt kärlek framför biografier och faktaböcker. Som vill ha en väg så långt ifrån verkligheten som möjligt om det skulle behövas. Här bor en tjej som tycker att kläder är roligt men inte viktigt. Här bor en tjej som drömmer om att göra sina drömmar till verklighet. Här bor en tjej som har jobbat med sin självkänsla. Som gillar spänning i lagom mängd. Här bor en tjej som har en någorlunda insyn i hur det är att vara föraktad.
Det är här som hennes lärdom växer fram. Det är det här som kommer att spela störst roll för den framtid hon önskar.
En dag.
Stora drömmar blir lite större här.
I måndags tog sig jag och mina änglar ut på landet för att tillbringa några dygn i Eves stuga. Här är fina Josse.
Vi hade handlat mat för en hel armé. Hela kostcirkeln prickade vi in.
Stugan ligger mitt ute i ingenstans och är en sådan där typisk sommarstuga med vita knutar omringad med hagar, ängar och åkrar. Det här är alldels intill trädgården.
Inredningen är så där härligt svenskt lantlig. Helt underbart.
Vi åt jordgubbar. Såklart.
Här är jag dagen innan vi lapade sol i flera timmar. Fortfarande obränd med andra ord.
Det här med att låta blöta badkläder soltorka.
Eftermiddagstimmarna ägnades mest åt vila och sådant som man bara ville göra. Det var helt ok att göra absolut ingenting vilket är så himla nyttigt ibland.
Vi skulle promenera längs landsvägen för ett dopp i sjön. Här stannade vi bara upp för att titta ut över...
... detta.
Älskar, älskar inte.
Jag lyckades blunda på varenda liten bild men det gör väl inget kan jag tycka.
Fanny blev sjuk andra dagen så hon blev ompysslad med filt och ca ett kilo godis.
Så medan hon kurerade i fåtöljen intill tände jag en brasa och läste några sidor i Harry Potter och Fången från Azkaban.
Eftermiddagsgos.
Sommarfötter.
Fina Matilda.
Och vi konstaterade att det blir nog inte mer sommar än så här.
Höra pulsen slå.
Sedan vi sist sågs har jag hunnit sluta tvåan och inlett mitt sista sommarlov. Jag har varit på en så himla rolig klassfest och blivit alldeles för full. Jag har blivit bestulen på min käraste ägodel, nämligen min telefon vilket har orsakat både tårar, panik och en äcklande känsla över hur beroende man kan vara över en så (egentligen) värdelös sak. Jag har jobbat 13 timmar i streck. Jag har åkt tåg till Göteborg med Fanny. Jag har varit på Slottsskogsvallen och sett Håkan Hellström live under bar sommarhimmel tillsammans med 27 000 pers. Jag har träffat min vän Cassandra över en fika mitt i natten på Avenyn (tusen och åter tusen tack för sängplatserna!) och trängts med alldeles för många människor på en spåvagn. Jag har ätit scones med cream cheese och marmelad i kombination med apelsinjuice på ett morgontåg tillbaka till Västerås. Jag har tittat på Poirot tillsammans med mamma och försökt lista ut vem mördaren är. Jag har fått en ny telefon. Jag har packat rullväskan för att bege mig mot Eves sommarparadis tillsammans med mina änglar. Jag har läst Harry Potter framför en öppen brasa. Jag har pendlat mellan ohejdbara skrattattacker och djupa samtalsämnen runt matbordet. Jag har bränt mig på ryggen efter lite för många timmar i solen. Jag har ätit precis vad jag vill när jag vill. Jag har badat bland klippor mitt i natten och tvättat håret i sjön. Jag har lyssnat på Gyllene Tider. Jag har promenerat längs en landsväg i solnedgången och blickat ut över ängar och åkrar tillsammans med världens bästa och mest udda tjejgäng.
Det har gått lite drygt en vecka sen jag slutade skolan. Ni då?
Condeco.
När jag var med laget i Göteborg besökte Eve och jag ett café som vi blev minst sagt hopplöst förälskade i. Det hette Condecco och var mer eller mindre himmelriket. Vad jag vet så finns det två i Göteborg och det vi besökte låg på Östra Hamngatan.
Man kunde välja mellan otroligt lyxiga alternativ som dessutom var riktigt vänliga mot en studentplånbok! Till lunch tog jag en räkmacka (standard när man är på växtkusten) och Eve en krämig pasta.
Men det som mest slog oss var den fullkomligt fabulösa inredningen... Vad sägs om tegelväggar, mörka valnötsbord, ensamma glödlampor, omaka fåtöljer och små kryp-in lite varstans för en stund av isolering? Att det dessutom spelades Mando Diao var ju inte fy skam.
Jag smygfotade en hel del genom gallret (vi satt uppe på ett loft) för sådant är kul. Här på några killar som såg väldigt högst fokuserade ut.
Efter lunchen gick vi en stund på stan innan vi kände att nä, vi vill tillbaka.
Så då gick vi tillbaka för att fika istället! Jag tog en kopp vitt te med smultronsmak och Eve slog på stort med den här skapelsen som var en blandning av krämig chokladmuffins, maräng och hallon. Japp, ögonen rullades bakåt.
Överallt fanns tavlor som berättade hur alla fåtöljer var gjorda och av vilka material. Stället var konstruerat in i minsta detalj. Sådant gillar jag. Har utan tvivel hittat mitt framtida stammisställe i den bästa av städer. Åh, älskade Göteborg.
Urladdad.
Hallihallå. De två senaste dygnen har varit... likt en berg- och dalbana kan man minst kalla det. I måndags var det JB-festival och jag fick ett stipendium vilket gjorde mig oerhört glad och stolt. På tisdagsmorgonen satt jag och jobbade med klassens skoltidning när plötsligt Fanny ringer och berättar att Peace & Love är inställt och har begärt konkurs. Vi kommer alltså inte att få åka. Det som vi sett fram emot och sparat till ända sedan i höstas. Pengarna kommer vi med största sannolikhet inte ens att få tillbaka. På tisdagseftermiddagen fick jag dock reda på att jag klarade matte nationella vilket betyder att jag aldrig mer behöver bekanta mig med logaritmer och ekvationer etc etc etc. Så då var man helt plötsligt lycklig igen. Men sedan väntade ytterligare jobb med tidningen vilket ledde till att jag tjugo över åtta på kvällen kunde hoppa upp på cykeln för att bege mig hemåt. Hade jag vetat detta när jag tog på mig rollen som chefredaktör alltså...
Sammanfattning: Känslomässigt slutkörd.
Vi ska till Danmark.
Förra lördagen var det ju ESC i Malmö och eftersom min vän Emma (läs: framtida Christer Björkman) inte fick tag i några biljetter så var vi tvungna att göra kvällen oförglömglig ändå. Så vi gjorde lite ESC-drinkar...
... klädde ut oss till forna ESC-deltagare...
... och gjorde världsbra ESC-snittar!
Eve var Yohanna från Island 2009. Ni vet, is it truuuue, is it ooover, did i throoooow it awaaaay, osv.
Emilia blev med hjälp av lite kajalskägg en alldeles ypperlig Sean Banan.
Vi skålade såklart. Stor kväll för ESC-nördar som vi.
Detta var under en väldigt lugn låt vill jag minnas.
Sen kom ju mellanakten vilket inkluderade ett gåshudsnummer av Loreen. Emma såg ut så här efteråt. Gumman... Eftersom Danmark vann och det inte är allt för långt till det vackra Köpenhamn så bestämde vi oss för att försöka ta oss dit nästa år.
Annars: matte nationella CHECK bokrapport CHECK bildanalys CHECK engelskauppsats CHECK novell CHECK ledarkrönika till skoltidning CHECK. Har ett historiaarbete, en engelskaredovisning och en hel jävla tidning som ska sättas ihop och skickas till tryck kvar innan jag är klar. Men sen, SEN, får det vara bra för år två på gymnasiet. Har aldrig slitigt så här hårt för mina betyg tror jag. Hoppas att det lönar sig. Puss.
lagresan till göteborg
Förra helgen åkte jag tillsammans med mitt lag till Göteborg på en avslutningssresa. Vi ville nämligen sätta punkt för den bästa säsongen någonsin på ett bra sätt. Här är Julia på tåget.
Och här är Jojjo!
Vi var tvungna att göra ett tågbyte i Katrineholm och då kände Ellen och Tove att det var dags för vindruvor.
Glada målisar!
När vi var framme lämnade vi våra väskor på hotellet för att sedan promenera till Scandinavium för att se SM-finalerna! Jag fick inga bra bilder härifrån med Ida fick en hel drös så följande matchbilder är från henne. Invigningen var i alla fall asmäktig med Greyhound och eld och grejer.
Peppad Tove!
Sävehof vann på damsidan även fast vi tyckte att Lugi förtjänade det mer.
När det var dags för herrmatchen var de flesta utav oss helt slut. Inte blev det bättre av Kristiansstads supporterklubb som är störst i hela Sverige. ALLT var orange.
Dag två och vi skulle ta oss till Liseberg!
I kön till Balder som vi inledde med. Kan stolt meddela att jag tittade hela tiden.
Sockervadd. Obligatoriskt.
Emelie, Julia och Eve när dagen började lida mot sitt slut.
Vi hängde en del på hotellrummen också. DJ-Tove som spelade gamla Carola-hits mestadels av tiden.
Hannas kunskaper inom nagelvård utnyttjades flitigt.
Vi gick tillbaka till hotellet för att äta middag. Alla svartvita bilder är också Idas förresten.
Alla var ganska så trötta...
... eller ja, alla förutom Tove som var väldigt exalterad över att få...
... detta serverat framför sig. Så. Himla. Gott.
Efter maten sprang (högst oklart varför) vi tillbaka tillLiseberg för att hinna åka lite till. Aldrig sett oss så hyper någonsin! Vi avslutade vistelsen med Atmosfear då jag plus några till debuterade. Kommer aldrig glömma den här synen. Ellen är galningen som hade mod nog att plocka upp kameran 180 m över marken.
På fredagen fyllde Jojjo 18 år så på lördagen fick hon både tårta och present inslaget i ICA's blompapper av oss. Vi satt i lobbyn och åt. Senare insåg vi att det nog var sista gången vi alla befann oss i samma rum. Så oändligt sorgligt.
Under den sista dagen gick vi lite på stan. Jag köpte mina absoluta drömbyxor (kommer asap) och upptäckte det optimala cafeét tillsammans med Eve. Tänkte göra ett eget inlägg om det.
Jag påminndes återigen om att jag är så himla fäst vid dessa brudar. Så pass mycket att jag bestämde mig för att köra en försäsong till. Men sen är det slut.
sthlm
För exakt en vecka sedan åkte jag och systra mi till Stockholm för kvalitetstid. När vi först kom dit inledde vi med lite avcheckningar på köpelistan innan magarna började kurra. Då gick vi till Wayne's för att det låg närmast och för att vi visste vad vi skulle få. Dock så var vi inte beredda på att vi mer eller mindre skulle sitta i Akademibokhandeln och äta. Bokhyllor på både höger och vänster. Men det var väl charmigt det med.
En mycket trevlig utsikt hade vi i alla fall. Hötorget i full rörelse. Det var tydligen någon loppis just den här dagen.
Jag var bara tvungen att fånga dessa män på bild. Mest för att jag tyckte de såg ut att komma från typ 1930-talet.
Efter ytterligare lite införskaffande av kläder, böcker och annat onödigt köpte vi varsin glasskula och gick tillbaka till Hötorget och satte oss i trappen liksom övriga Stockholm. Framför oss såldes det jordgubbar för fulla muggar. (Det är verkligen bara i april/maj som man kan se folk med pälsmössa och ballerinaskor i samma utstyrsel.)
Vi var ju tvungna att kolla in loppisen också.
Agatha Christie-deckare lockade som tusan.
Liksom klockorna under den repiga glasrutan.
Vem säljer ens en sådan här fin gungstol?
Lagom trötta och lagom ruinerade tog vi fem-i-fem-tåget hem. Galet vilken mysig dag vi hade. Sötan då.
vänner
Kvällen med mina älskade vänner på Michis altan. Det kommer bli många äventyr för oss framöver.
Imorgon klockan tidigt sätter jag mig på tåget med mitt lag för en mysig helg i Göteborg med SM-finaler och allmänt goshäng i världens bästa stad. Vi hörs väl när vi hörs helt enkelt.
fotoalbum
Igår gjorde jag och mina vänner sådant som vi är bäst på - altanmys! Men innan vi begav oss till (den relativt nyblivna 18-åringen) Michis samlades vi hemma hos mig för att slipa till det sista på fotoalbumet som skulle bli vår lilla present till henne. Eftersom vi känt varandra så himla länge (snart 10 år) och varit med om så mycket tillsammans kändes det alldeles eminent. Sista sidorna lämnade vi tomma. För det ska ju fyllas på med mer.
för vintern har ännu en gång somnat in
1 maj. Inventering och lunch med laget. Cykeltur till staden. Första-maj-tåget. Koffeinfritt kaffe. Boyfriendfit jeans. Framtidsprat och gassande sol på bara armar.
valborg
//Från sportlovet när Fanny och jag bestämde oss för att promenera ner till hamnen för en lunch på Kajen// Min skola vet hur man ska jobba// Min före detta tränare Stephanie var hemma på Sverigebesök och kom över på en fika. Hennes Boston Terrier var överlycklig// I fredags besökte vi glassbaren efter skolan och slog till på tre kulor av maximal njutning. Citron, hasselnöt och kokos fick inviga våren i år.
För övrigt skulle jag vilja önska er en trevlig Valborg oavsett hur nu bestämmer er för att fira den! Skippa stressen över festandet bara för att du borde. Gör det du känner för! Själv ska jag på finmiddag med min familj till våra vänner. Man får se det som en ovanligt festlig tisdag helt enkelt. Puss!
För övrigt skulle jag vilja önska er en trevlig Valborg oavsett hur nu bestämmer er för att fira den! Skippa stressen över festandet bara för att du borde. Gör det du känner för! Själv ska jag på finmiddag med min familj till våra vänner. Man får se det som en ovanligt festlig tisdag helt enkelt. Puss!
the big bang
Blev spontanbjuden på grillmiddag igår. Kortfattat: skvaller, dans i köket, matlagning, sinnessjukt bra musik, framtidsprat, tända ljus, en gudomlig haloumisallad, sommarplanering, De vises sten.
Önskar att alla mina lördagar kunde se ut som denna.
för tillvaron har visst förändrats
Ett stycke mellanmål och ett stycke osande färskt nummer av Elle.
Lyssnar på den här mest hela tiden just nu och kan. inte. sluta. tänka. på. sommaren. Det förvånar mig tillvisso. Var helt övertygad om att det ljusare halvåret förevigt skulle vara befläckat med avsky på grund utav helvetet som trängde sig på förra året. Likaså våren, som jag var så himla rädd för innan den kom. Rädd för att falla tillbaka. Därför är jag så lättad över att det äntligen, äntligen spritter i hjärtat igen när jag tänker på doften av grillat och sandkorn mellan tårna. För nu vet jag att jag inte kan misslyckas. Att jag aldrig kan misslyckas.
Puss på dig, livet.
Tack
På långfredagen, några minuter innan krönikan skulle publiceras slog det mig plötsligt att shit, jag kommer ju bli bedömd i det här. Folk kommer att kommentera. Tycka till. Tänk om jag fuckat upp detta totalt? Tänk om de säger att jag skriver som en kratta och bara helt enkelt borde gå och gräva ned mig?
Handsvett och hjärtklapp.
Hjärtklapp och handsvett.
Men så var det dags. Tre, två, ett och så låg den uppe. Jag såg mig själv på Devotes förstasida och folk började ganska snart att kommentera. Där någonstans tappade jag mig själv i det där euforiska ruset jag pratar om i krönikan. Just då var jag där. För allt det ni skrev, allt det ni berättade genom små korta meningar som kanske bara tog er några sekunder att formulera betyder så obeskrivligt mycket. Ni berättar på något vis att jag faktiskt kan. Att jag kan göra det som jag så väldigt gärna vill. Likaså att vissa utav er till och med har länkat eller citerat på er egen blogg samt att kommentarerna för några dagar sedan passerade 60-gränsen, vilket gör den till den mest kommenterade läsarkrönikan hittills (japp, tänker leva på det länge), gör mig så oändligtoändligt stolt och lycklig.
Så jag vill bara säga tack.
Tyst i klassen
Igår kväll tog sig jag och Emma till CuLTUREN för att se musikalen Tyst i klassen. Johanna är med i den, så det var ju självfallet att vi skulle gå på premiären.
Medan vi väntade på att få komma in bjöds det på tilltugg och färgglad dryck.
Samt lite live musik av två killar. Fast den ena av dem snurrande egentligen bara på ett paraply. Såg ganska roligt ut.
Sen gick vi in och tog ett programblad med oss. Läste med stolthet Johanna Nordström flera gånger om.
Det var tyvärr fotoförbud under föreställningen men knäppte ändå en liten smygbild i slutet. Här är alla duktiga skådisar.
När allting var slut följde vi med Johanna backstage. Woop woop. Här poserar hon med rosbuketten som Emma och jag köpte till henne. Så duktig!
Sen var det dags att ta bussen hem. Och ja, musikalen var bra. Så in i helvete. Men hemsk.
Nu ska vi prata om ångest
Kan vi göra det? Jag menar öppenhjärtat. För uppenbarligen så behöver vi det. På riktigt. För vi alla vet ju vad det är. Alla har vi varit i kontakt med den. För den finns ju i så många olika former.
Den kan vara kakan man snodde efter lunchen. Kommentaren som kanske inte var så lämplig till kollegan. Blicken som stirrar tillbaka i spegeln. Passet man hoppade på gymmet. Plugghögen som sakta men säkert växer och sist men inte minst - pressen på att vara den här optimala människan (som vi har pratat om).
För mig är ångest en avdomnande känsla i magen som ligger som en konstant äcklig blöt filt över en. Man får aldrig vila. Aldrig slappna av. Ibland är det mer, ibland är det mindre. Men den är där hela tiden. Ligger på sin vakt. Hugger till så fort man är ur balans. Den är så dominant att varken aptit eller glädje får någon som helst plats i det köttsliga bygget vi kallar kropp och sakta men säkert trycker ihop oss till något som inte liknar annat än en fosterställning.
Jag skulle så gärna vilja att vi kommer överens om att sluta ha ångest allihop. Poff, bang, bom och så var den borta. Men tyvärr är det ju inte riktigt så enkelt. Så istället skulle jag vilja att vi kommer överens om att söka hjälp.
Usch, det är så infekterat det där.
Söka hjälp.
Som ett kvitto på att man misslyckats och med ens blivit en psykiskt instabil människa. Men om jag fick bestämma så skulle alla människor i hela vårt avlånga land få träffa en psykolog minst en gång i livet. Gärna fler. För det är så himlahimlahimla nyttigt att få prata av sig och få respons på tankar och funderingar av någon som faktiskt kan och vill. Det finns bra hjälp att få. Så vi kan väl tvätta bort den där psyko-stämpeln angående detta?
Bra. Tack.
Ta hand om er.
När Emilia blev vuxen
I måndags fyllde ju som sagt den här tjejen 18 år och eftersom det dessutom är lov betydde det drinkar mitt i veckan.
Och lite frukt och choklad också, som Emilia hade fixat så fint. Det gick åt kan man säga.
Michis var där liksom Monki (som senare fick läppstift på läpparna).
Emma som har klippt lugg (!).
Senare (genom lite Sanning och Konsekvens) hamnade jag på något sätt i duschen med kläderna på vilket resulterade i hemfärd med byxor och trosor i handen. Det är väl så man vet att det blev en bra kväll, kan jag tro.
